”Gripande och upprörande var också Stadsmissionens Birthe Wallins reflektioner om hemlösa kvinnors hälsostatus. Hon berättade att 90 procent av alla kvinnor som kommer till dem har spår efter färsk misshandel.
100 procent har blivit misshandlade det senaste året.
100 procent har också svår ångest på grund av sin livssituation.
– En annan reflektion är att nästan ingen av alla dem som kommer till oss har positiva erfarenheter av att vara kvinna. Inte ens moderskapet har varit positivt, säger Birthe Wallin.

Läs mer i Sydsvenskans artikel HÄR och ytterligare en artikel i Sydsvenskan finns HÄR

För min egen del kändes det som om detta evenemang var det sista för min del när det gäller just hemlöshet. Åtminstone har jag inget planerat i framtiden. Däremot ska jag fortsätta arbeta för att kunskap som kommer från egen erfarenhet av utanförskap och utsatthet, ska värderas och tas tillvara i alla socialpolitiska sammanhang; inom psykiatrin, socialtjänsten, på universitet och högskolor, inom vård och behandling och i alla människo-mötande verksamheter. Min nästa föreläsning blir i Göteborg – Socialtjänstforum 2010

Får jag chansen att medverka i den planerade uppdragsutbildningen som Lunds Universitet planerar att erbjuda de kommuner som vill implementera ”Bostad-först-modellen”, tänker jag ta den men blir det inte så, kan jag ändå säga med stolthet att jag har bidragit med en liten bit för att förbättra den svåra livssituationen som mina svenska medsystrar som fortfarande befinner sig i hemlöshet har. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag har gjort det jag har kunnat när jag fick chansen, och jag vill uppmuntra er som läser min blogg att också ta chansen att förändra. Har er kommun planer på att utrota hemlöshet? Om inte – så kräv att de aktivt börjar se över sina rutiner för vräkningsförebyggande arbete t ex. Eller ännu bättre – se till att hitta några som vill hjälpa dig att driva igenom de principer som ”Housing first” bygger på!

Dagens situation i de flesta kommuner är inte bra utan hemlösa sitter fast i socialtjänstens regelverk, läs hela artikeln från ”forskning.se” HÄR

De flesta är idag överens om att kvalificering till eget boende genom sk ”boendetrappor” för hemlösa inte fungerar. I stället förespråkar forskarsamhället ”bostad först”-modellen – först eget hem sen kan man ta tag i sina andra problem. Men trots denna insikt fortsätter socialtjänsten att arbeta enligt sitt gamla regelverk, där det tar lång tid för de hemlösa att få egen bostad.

Varför Bostad först? – professor Sune Sunesson

Min väg ur hemlöshet – Malin Widerlöv

Bensträckare

Bostad först, enligt Lundamodellen
Information om uppdragsutbildning – Hans Swärd och Marcus Knutagård

Innovationer inom socialt arbete och socialpolitik – Rektor Per Eriksson

Lunch

Hur kan uppdragsutbildning stötta förändringsarbete? – Maria Rasmussen

Stadsförtätning – Christer Malmström

Boliger till udsatte – om en dansk försöksverksamhet – Laura Helene Højring

Små hus som exempel – Krister Wiberg

Vad kräver fastighetsägarna? – Stig Andersson

Hur lägger vi om kurs? – Lotta Persson

Kaffe

Att vända på perspektiven – Alec Carlberg

Hur kan psykiskt funktionshindrade och samsjukliga få och behålla bostad? – Lars Hansson

Hemlöshet och fattigdomsåret 2010 – Christian Råbergh

Hinder och möjligheter? Åhörarna ställer frågor och ventilerar idéer och diskuterar med varandra. Under ledning av Verner Denvall

Avslutande reflektion – Göran Dahlberg, företrädare för Comigen

Läs artikel i Sydsvenskan här LÄNK

En av dem som finns med i statistiken i artikeln ovan, saknar bostad eftersom kommunen vägrar hjälpa honom förrän han gör sig av med det käraste han har – sina två fina hundar. Den ena hunden har han haft sedan den var valp, den är nästan 12 år och han säger själv att det är tack vare hundarna han orkat leva vidare och klarat vara drogfri. Jag hoppas att de som under betald arbetstid, de som får lön genom allas våra skattemedel – och som tydligen ägnar sig åt att utöva kränkande makt, helt utan relevans för situationen – nu känner sig nöjda över att de lyckas hålla honom kvar i hemlöshet och därmed höja statistiken.

Den 18 februari har vi en till konferens om Housing first på Lunds Universitet. Det finns ca 90 platser, så det gäller att vara snabb och anmäla sig snart om man vill vara med.

Jag har svårt att föreställa mig en person som saknar bostad och samtidigt inte är ”motiverad” (läs har behov av) att förändra sin sociala situation. Däremot har jag ganska lätt att föreställa mig att fler befinner sig i den situation jag själv gjorde för några år sedan, när jag inte klarade av att leva upp till kommunens bizarra krav och förväntningar. T ex skulle jag ”erbjudas” en tom lägenhet i ett bostadsområde, i en kommun där jag enbart kände aktiva narkomaner och helt saknade annat socialt nätverk och där det dessutom saknas öppenvård för missbrukare, och ändå förväntades jag vara helt drogfri i denna lägenhet. Nej, tack! Varför skulle jag ens utsätta mig själv eller kommunen för detta uppenbara misslyckande? Visst saknade jag bostad, men jag hade ju även en psykiatrisk och missbruksproblematik som behövdes tas om hand. På bondgården i Skåne, hade jag fått ett socialt sammanhang och kunnat samla kraft, social mobilisering och på så vis våga hoppas på ett liv, en framtid utan vare sig mediciner eller droger. I det sociala sammanhaget kunde jag också bo ensam i en ganska tom lägenhet, drogfri och utan att behöva psykiatriskt stöd eller ens mediciner.

Ska man lyckas ”housing first”, lyckas genom att följa princperna i ”housing first” måste man vara väl insatt i det man försöker uppnå. A och O är att man lämnar den kränkande myndighetsutövningen bakom sig och istället medvetet börjar skapa ”empowerment-stödjande strukturer”, skapar möjligheter för enkilda att socialt mobilisera sig själva, egenmakten och innifrån-perspektiven måste vara prio ett. Det är min personliga, fasta övertygelse.

Det är socialtjänsten och stadsmissionen som behöver motiveras till förändring – inte hemlösa!

Däremot måste vi förstå att det tar tid, det kanske till och med måste få ta riktigt lång tid – att förändra bostadspolitiken och fullt ut införa housing first i en kommun. Och det måste få ta sin tid. Tänk alla (tillsynes) snabba lösningar vi hållt på med nu – härbärgen, hotellboenden, vård-kedjor och boendetrappor. Detta fungerar inte! Housing first är ingen snabb lösning. Det är en lösning – en hållbar och långsiktig och ekonomiskt lönsam i jämförelse med det vi har idag, men den är inte snabb.

Det är helt okej att försöka börja i mindre skala, och det är till och med helt okej att välja ut några få som får prova och man kan utvärdera starka och svaga sidor i modellen men känns inte okej att läsa att man väljer ut hemlösa efter hur ”motiverade” de är… Det var bara det jag ville ha sagt!

Nu ska jag strax ge mig iväg och hämta två förtjusande ungdomar och vi ska tillsammans gå på en halvdags utbildning gällande ”Samsjuklighet vid Aspergers syndrom vid normal intelligens”, självskadebeteende, depression, ätstörningar (även anorexia) och fobier mm. Man kanske kan tycka att det är ett underligt fredagsnöje men vi är ju lite ”nördiga”, vi med Asperger:-)

I DN kan man läsa bland annat:
Av precis samma skäl som barnhem inte är bra hem för föräldralösa barn är härbärgen inte några bra hem för hemlösa. De kan vara absolut nödvändiga, som kortsiktiga alternativ för den som annars bokstavligen tvingas leva på gatan. Men de är inte en bra miljö för social utveckling som kan leda tillbaka till ett värdigare liv. Härbärgen och akutboenden borde egentligen bli färre och helst avvecklas. Det kräver dock andra och mer framgångsrika metoder än de vi har i dag.—Socialtjänsten och Stadsmissionen påbörjar nu arbetet för att skapa Housing First på svenska. Vi gör det gemensamt för att vi tror att detta är svårt och kräver både myndigheter och frivilliga krafter. Vi har olika roller och ibland olika åsikter, men vi behöver varandra. Och vi vill inte bli en dagslända utan göra ett seriöst försök som kan utvärderas vetenskapligt. LÄNK till hela artikeln HÄR

Det var ett intensivt program där varje medverkande endast hade tio minuter på sig att föra fram sitt viktiga budskap, vilket självklart var en utmaning och det gällde för var och en att plocka ut den viktigaste kärnan i sitt budskap. Sune Sunesson var jättebra och Ingrid Sahlin självklart men också det finska bidraget var verkligen bra. Alla höll ett intressant och givande anförande med hög kvalitet och jag tror de flesta var ganska imponerade men också omskakade av den bistra verklighet som presenterades.

Vår idé om en svensk variant ”housing först”, tror jag kommer att bli verklighet i ett flertal kommuner, redan nästa år. Utmaningen nu, står i att kunna hjälpa till och få till stånd projekt som verkligen bygger på de fyra grundprinciper som kännetecknar ”housing first” bevaka så att kommunerna inte bara kallar det ”housing first” till namnet men innehållet är något annat. Jag har redan lite idéer på hur detta skulle gå till… men det får bollas med mina ”kollegor” först, innan jag skriver om det här men läs vad tidningarna skriver med anledning av vår konferens:

Skånskan Lund LÄNK HÄR

Sydsvenskan Malmö LÄNK HÄR

Så här skriver DN LÄNK HÄR

Och så lilla jag… Sydsvenskan Lund LÄNK HÄR

Mer om mig i Folkbladet LÄNK HÄR

Men jag vill tro, att vårt möte nu på fredag, där de personer som faktiskt har makten att förändra, är inbjudna, kommer att kunna förändra situationen i rätt riktning. Inga stora, omvälvande revolutionära händelser, men ett tydligt steg i rätt riktning ska vi kunna åstadkomma! Naivt må hända men sådan är jag till min natur… Jag är envis som synden och devisen ”ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid” passar mig.

Jag vill tro att vi inleder början på en ny historia i Sverige, att det kommer att börja hända något bra i och med ”housing first”.

Däremot är mitt bloggande om hemlöshet strax slut, åtminstone för den här gången. Jag har ännu inte bestämt vad jag ska göra med denna bloggen eller med de texter jag har skrivit under tiden, men det kanske blir en grundplåt till den ideella föreningen ”Housing first” som jag hoppas kommer startas av personer med egen erfarenhet av hemlöshet i Sverige.

Eftersom ”Housing first” inte är en modell med färdiga, fasta ramar utan ett förhållningssätt, en uppsättning principer som ligger till grund för värderingar i arbetet med att utrota långvarig hemlöshet, så blir det än viktigare att vi som har egen erfarenhet av att ha levt utan ett hem, utan tak över huvudet – är aktivt agerande, nära samverkande i de lokala projekt som kommer att startas efter grundprinciperna i ”housing first”.

Jag hoppas man kan samla föreningsvana personer från rfhl, Fontänhusen, KRIS, Attention, rsmh m flera, som har egen erfarenhet av att ha varit hemlösa, och av dessa bilda ett nätverk för att, i någon mån, skydda och bevaka att principerna i ”housing first” verkligen följs. En slags ”brukar revision” i de projekt som startas med ambitionen att följa konceptet.

Den som har egna tankar och funderingar kring hemlöshet och mitt förslag ovan – uppmanas härvid att genast ta kontakt med mig! Basta!

Nej, jag är inte särskilt ”sträng” men jag brinner för det vackra i varje återhämtad människas livshistoria och jag drivs av en stark tro på människans fantastiska förmåga att självläka MEN ingenting kan ske om inte samhället, vi andra – skapar förutsättningen för att det ens ska vara möjligt! Vi måste alla hjälpas åt och därför vill jag att fler hör av sig till mig, så vi kan bygga starka nätverk i frågan.

Sist men inte minst Per Sternbecks förtjusande men beska och bittra krönika, helt i min smak…

Idag är det premiär på Utbildningsradions programserie om hemlöshet. Det är stor invigning och hemlöshetskväll på klubben Debaser. Band ska spela. Det ska bli debatt med forskare, politiker, Rolf Nilsson och en hemlös person.

Per Sternbeck, förbundssekreterare

Via länken kan man också finna fler av Sydsvenskans artiklar om just kvinnors hemlöshet och behovet av särskilda boenden och lösningar för kvinnor.

Stadsmissionen skriver (Länk HÄR) om gravida hemlösa kvinnor som tvingas att fortsätta prostituera sig under graviditeten. Det är helt enkelt makabert, och jag orkar inte riktigt ”ta in” sådana livsöden. Jag är ganska härdad eller garvad, om jag säger så, men vissa saker är bara för svårt, för vidrigt och jag kan känna en sådan avgrundsdjup sorg över människorna. Över männen, över kvinnorna, över makthavarna, över alla oss andra som inte gör något…

Här hemma i mitt eget, lilla fina hem, är det varmt (vi fick värme installerad i förra veckan, innan dess hade vi ibland inte mer än 15 grader här inne) och härligt! Barnen har fått en idé om att leka med Mattias gamla LEGO över hela hallgolvet och det är inte lite LEGO vi talar om här… Projektet har pågått hela veckan och i skrivande stund noterar jag att de börjat erövra köksgolvet också… Det är så ljuvligt att ha bägge pojkarna här och Andreas har fått ledigt från skolan och stannar en hel vecka till. I morgon skall vi även träffa Christian, min äldste son, och hans flickvän och vi ska åka och bowla hela gänget. På eftermiddagen kommer Andreas gamla lärare och hälsar på honom här.

Tänk att jag får lov att leva ett ”vanligt” liv med eget hem och familj och vänner igen! Statistiskt sett borde jag fortfarande varit hemlös och aktiv narkoman – inte till stor glädje för vare mig själv eller samhället. Jag hoppas så innerligt att några kommuner kommer att vilja prova de framgångsrika principerna och förhållningsätten i amerikanska ”Housing first”, det sätt jag själv kommit tillbaka till samhället på. På fredag nästa vecka äger vårt möte rum i Lund. Mötet där rektor Per Eriksson bjudit in makthavare och politiker från hela landet för att diskutera lösningar på hemlöshetsproblemet i vårt land. Jag ska tala på mötet och får 15 minuter till mitt förfogande. Jag ska använda denna kvart till att vädja till dem som har makten, att låta fler kvinnor (och även män förstås) få samma chans som jag själv fått.

Läs också om Yvonne (Länk HÄR), en bra artikel som beskriver kvinnors särskilt utsatta situation. Yvonne, har precis som jag, kommit tillbaka till ett värdigt liv tack vare möjligheten till en egen bostad med ett eget kontrakt. Ett ypperligt koncept som jag varmt rekommenderar!